IFSHT har en ny medlemstidning, REACH. Den har hittills kommit ut i två nummer, ett i april och ett i september. Följ gärna länken för att läsa deras intressanta artiklar om handrehabilitering. På samma sida har de även länkar till Ezine, IFSSHs medlemstidning.

Publications

Vill du ha en rolig och stimulerande uppgift inom föreningen? Vill du bidra till spridningen av kunskap om handrehabilitering och se till att alla får tillgång till den? Kanske är det just du som vill bli en av våra nya Manusredaktörer och återge det som händer i vår förening till våra medlemmar? Låter det intressant?

Uppgiften är att, tillsammans med My, publicera två nummer av tidningen/år. Manusredaktörerna har stor frihet att lägga upp sitt arbete, men för att få bättre kontakt med styrelsen brukar en av redaktörerna vara med digitalt någon timme på styrelsens möten. SFH bekostar även Handdagarna varje år samt tillhörande resa och uppehälle.

Kontakta my.stalberg@sll.se, anna.zeipel@handcenter.se eller helena.millkvist@regionvasterbotten.se  för mer information.

Handdagarna 2021 är nu över, hoppas att alla fick ut mycket av de fina föreläsningarna.

Har ni frågor till någon av föreläsarna så är ni välkomna att maila dessa till handdagarna2021@gmail.com, vi kommer sedan att välja ut några av frågorna (om det blir allt för många) och be föreläsarna svara på dessa. Svaren kommer sedan att presenteras här på hemsidan.

Det övergripande syftet med min avhandling var att vidareutveckla och
implementera ett icke-invasivt system (utan kirurgi) för känselåterkoppling i
handproteser. En amputation av en arm kan ge förödande konsekvenser och förändra
livet. Det som normalt kräver två händer för att utföras måste nu klaras med bara
en. Kroppsbalansen och hållningen ändras och ofta följer överbelastningsproblem
som smärta i ryggen, nacken och den kvarvarande handen och armen. Även
psykologiska faktorer påverkar personens identitet, sociala liv och delaktighet i
samhället. Handproteser kan till viss del överbrygga problemen men dessvärre blir
den första handprotesen ofta en besvikelse, då den aldrig kan ersätta den förlorade
handen fullt ut. Även den mest avancerade protesen kan hamna byrålådan eftersom
livet fungerar lättare utan protes. Tack vare känseln i den kvarvarande armens hud
är det ibland lättare att använda armen utan protes.

Studie 1 var en intervjustudie och resultaten visade att dagens myoelektriska
handproteser ger en upplevelse av agency, det vill säga en känsla av att kontrollera
protesen, men det verkar som att avsaknaden av känsel kan vara en orsak till att
protesen inte upplevs som en del av den egna kroppen (body ownership).

Ett centralt begrepp i avhandlingen är phantom hand map (PHM). Det är en slags
”känselkarta” och beröring på underarmshuden (eller i ansiktet) väcker en
fantomkänsla av beröring på den förlorade handen. Det finns en punkt för tummen,
en för pekfingret, och så vidare, och är ett relativt vanligt fenomen hos amputerade.
Sannolikt beror detta fenomen på både förändringar i nerverna i armen och plastiska
förändringar i hjärnan efter en amputation. Tidigare forskning har visat att PHM har
en direkt koppling till den amputerade handens representation i hjärnan. Studie 2
syftade till att undersöka och utvärdera känseln i PHM hos amputerade. Resultaten
visade att förmågan att identifiera beröring är bättre i PHM på underarmsstumpen
jämfört med motsvarande punkter på andra armen. Alla amputerade har inte en
PHM och därför var syftet i Studie 3 att utreda om det är möjligt att lära sig att
associera sensoriska stimuli på underarmen till specifika fingrar. Efter ett
träningsprogram på två veckor med en ”taktil display” kopplad till en dator för
beröring i form av tryck, visades det möjligt att icke-amputerade kan lära sig att
associera beröring på förutbestämda punkter på underarmen med specifika fingrar.
Associationsförmågan var fortfarande mycket god två veckor efter avslutat
träningsprogram. Slutligen ville jag utvärdera ett icke-invasivt
känselåterkopplingssystemet i en handprotes på underarmsamputerade i deras
hemmiljö under fyra veckors tid (Studie 4). De objektiva bedömningarna visade inte
någon förbättrad funktion eller aktivitetsutförande med protesen, däremot uttryckte
flera av deltagarna att känselåterkopplingen gav dem en känsla av helhet, närmare
upplevelsen att protesen är kroppsegen.

Sammanfattningsvis kan slutsatsen dras att PHM har egenskaper som gör att den
lämpar sig väl för icke-invasiva system för känselåterkoppling för armamputerade.
Tack vare att det dessutom är möjligt att lära sig att associera känselstimuli på
underarmen till specifika fingrar, det vill säga att man kan skapa en slags PHM,
öppnas möjligheterna upp för utveckling av det känselåterkopplingssystem som
använts här samt liknande system. Efter en fyra-veckors period med en protes med
känselåterkoppling blev inte motoriken med protesen bättre. Däremot uttryckte flera
av deltagarna att de upplevde att protesen mer kroppsegen och att de kände sig mer
hela när protesen med känselåterkoppling användes jämfört med vad de gjorde med
sin vanliga protes. Det finns potential i icke-invasiva känselåterkopplingssystem
och det är därför motiverat att fortsätta denna utveckling i nära samarbete med
protesanvändare.

Ulrika Wijk, PhD, arbetsterapeut

Du finner hela avhandlingen här: https://portal.research.lu.se/portal/sv/publications/towards-a-tactile-artifical-hand(e75a56f1-dec2-415a-b002-9129a944bfc2).html